Barhoppingens baksidor

Vi vaknar. Vi formligen dryper av ångest. Den tar sig ut genom näsborrar, tårkanaler och anus, den letar sig ut ur varje liten por. Vad gjorde vi igår egentligen? Vi kan ju låtsas att vi inte kommer ihåg. Men det gör vi. Egentligen en underbar kväll, men varför snubblar man alltid på målsnöret? Jag frågar "Varför?", hon svarar "Det är som när de dricker i amerikanska serier, det får inte bli trevligt eller gå bra, det skulle ju vara moraliskt tvivelaktigt."

Man måste helt enkelt rasera allt som är bra i slutet av kvällen, annars kanske man får för sig att göra om hela resan lite för snart igen. Gud upptäckte väl att det inte räckte med bakfylla ("De har ju kommit på att motgiftet är mer alkohol") så han skapade efterfester och bakfylleångest. Hur gör man då bäst detta? Here's how:

Ta ett ex, går egentligen bra med vilket som helst men gärna någon som fortfarande finns i ditt liv. Blanda med jobbig konversation, bjud personen i din säng, få nobben, be om ursäkt, och avsluta det hela med ett "Jag älskar dig".